Jag är trött, även om jag sovit i mer än fem timmar inatt. Snart ska jag ta mig en skål med kalaspuffar och mjölk. Min ekologiska a-fil (som jag varit så stolt över) är slut nu, så kalaspuffen och mjölk var det enda kvarstående goda alternativet.Min mamma är borta till fyra, vilket gjorde mig extremt glad eftersom jag kan lyssna på jättemycket musik hur högt somhelst. Det är bra som fan! Just nu lyssnar jag på the kristet utseende, det var ju ett tag sedan. Dir en grey har fått en omgång också, så mina öron är helt övertrummade och det ligger kvar gamla baslinjer i cellerna typ. Mysigt.Skolan idag är ju inget jag ser fram emot. Vi håller fortfarande på att arbeta med barnboken, och det är så tråkgit, och jag hittar inte någon inspiration alls. Vad förväntar man sig av en barnhatande medelantikrist ifrån Halmstads mest fantasilösa förort? Knasigt.

En nagelfil hade inte suttit fel.Jag har starka funderingar på att gå hem till Daniel och röka John Silver på hans balkong hela natten, bara för att det är han. Men jag tror inte att jag kommer orka dra mig ända bort till Alet bara för nikotin-prat-och-närhetsbehov. Han har typ inget hår på bröstet alls, det är så tråkigt...Jag saknar Sassa igen. Hon var världens bästa. Just då iallafall, världens sötaste knasigaste flummigaste fluff. Jag tror att hon på något vis räddat mitt liv. Det är skönt. Jag tänker på henne varje dag, speciellt när det är vår ute, och speciellt när det finns påskliljor överallt. Charlie saknar jag också. Det är så himla jobbigt att sakna de man aldrig kommer träffa. Kanske det är bra eller... nej. Charliehistorien hade varit så fin ifall han varit vid liv. 477 dagar sedan han förblödde på Karolinska. Älskade hjälplösa man. Usch vad jag saknar honom hela jävla tiden.Det är bara att försöka gå vidare, säger dem. Jag kan inte sitta död mitt i livet bara för att det försvinner andra människor ibland. Det är väldigt meningslöst. Tanken på att sitta hos Daniel frestar ändå alltså. Bara för att ha en jämlike sådär, som inte har astma och kan kedjeröka med mig och snacka skit om gamla lekplatspundare.

Människor. Jag gillar människor ganska mycket, jag har lärt mig efterhand. Det blir så konstigt ibland. Leave, but don't leave me. Jag vet inte.The Killers, de ska jag se på Roskilde. AAAAH!!! ROSKILDE!!! Det finns så många saker att se fram emot!!! Bara Roskilde typ. Eller nej, det finns jättemycket saker att se fram emot. Jag ser fram emot när jag komer tända min rökelse, känna doften, lyssna på 10.000 Days och somna. Det ser jag fram emot. Jag ser fram emot att jag ska träffa Nalle på onsdag - och på lördag. Det finns en massa saker. Jag ser fram emot min sovmorgon till 12.20 imorgon. Nordh börjar samma tid, det minns jag. Jag saknar Nordh.Det måste bli MER sommarkänsla!! Jag behöver känna att jag lever, och när man inte missbrukar massa saker längre så kommer inte de känslorna lika lätt, men det är fortfarande livsnödvändigt. När man legat i solen en stund, och är sådär lagom varm och bestämmer sig för att blunda och bara andas in... och helt plötsligt känner man att man aldrig mer vill flytta på sig. Känslan av att jag inte behöver, att jag kan leva såhär i resten av mitt liv. Den perfekta känslan. Det ouppnåeliga. Jag vill känna så alltid.Don’t you wanna feel my skin on your skin?Beroende.

Ännu en dag avklarad till viss del. Jag har blivit mer eller mindre återlärd i mörkrummet av Isabell idag, och jag har utnyttjat hennes kunskaper och hängivenhet ganska lagom nu tycker jag.Jag har dessutom köpt en Led Zeppelin-tröja, som är ball. Egentligen har hela dagen varit ganska bra, och jag har haft roligt. Just nu är jag framför allt mätt, och trött. Chansen att jag kommer att sova inatt känns stor, och det är skönt, verkligen.Det finns inte så mycket att berätta, nu när allt går bra och så. Så är det alltid, man skriver ju mer när det går utför. Men jag har ändå behovet att dela min lycka med andra, men inte över internet.

Igår - igår... oj oj oj. Jag hade en total fjortisfylla. Jag skrek, grät, ramlade, skrattade, gick in i saker, kräktes på saker och jag var en allmän plåga. Fast jag behövde något sådant, att bara släppa allt och få känna vad jag känner och visa det på ett övertydligt sätt. Att kräkas vilt var förmodligen lite överflödigt.Med tanke på hur bra jag mår idag så märker jag att natten var bra. För idag mår jag bättre än vad jag gjorde igår förmiddag. Det känns som att något verkligen fått luft liksom, något i huvudet har rensats. Häftigt. Förmodligen är jag ett par hekto lättare tack vare alla hjärnceller som försvunnit i alkoholmissbruk och kollisioner med väggar, stenar, golv, gräs och människor.Men det var synd om de andra som fick stå ut med att se mig sådär, fast jag orkar inte bry mig idag. Det var metal, och så ska det vara i mitt minne tills jag blir övertygad om något annat.Herregud jag har inte spytt och ramlat runt i fyllesjuka sedan fjorton års ålder. Om tre år får jag göra om det, kanske. Det sjuka är att jag inte ens skäms, och att jag inte ångrar mig. Jag orkar inte ångra mig.Som vanligt sänder jag ut fel signaler till omgivande personer. Hur jag ska göra nu vet jag inte, men det får lösa sig på ett eller annat sätt ändå. Jag kommer inte att ta tag i det nu, och jag kommer inte att prioritera det någonsin.Jag fick höra en himla massa saker igår ifrån en himla massa människor, och allt kändes bra, och allt bara klaffade så fint med min egen uppfattning om saker och ting.Tess hade jätteroligt (enligt hennes personliga meddelande på msn) och det känns hur bra somhelst. En av huvudsakerna var att Tess skulle få en bra kväll, och jag tycker så mycket om att veta att hon mådde bra liksom. Hon förtjänar att må bra tycker jag.På onsdag ska jag träffa Nalle. Jag borde skriva upp det så att jag kommer ihåg det. På lördag, påskafton, då ska jag hem till honom, och Isabell och Marika och massa andra människor. Det ska gå bra, och jag ska inte dricka en halv liter vodka. Om jag gnuggar tvål i ögonen kan jag nog ändå se fyrdubbelt.Min töjning säger att den vill döda min örsnibb - och jag skämtar inte, för nu har det spruckit på allvar. Det blöder och är äckligt och det är helt slamsigt. Det är verkligen typ utdragen hud som slibbar runt på plasten och bara skriker ut "ÄCKEL!!!" i min hjärna.Jag ska gå och lägga mig snart, tända rökelse, mmm oljerökelse, och så ska jag läsa lite tror jag. Vi får se hur det går med det.